Förlossningshistoria

Wow!

Kollar tillbaka när jag skrev det sista inlägget, det var verkligen inte igår. Nu ska jag inte sitta här och ljuga och säga att det har varit mycket att göra. Jag har en snäll prinsessa som ger mig så mycket tid, jag skulle kunna skriva inlägg stup i kvarten, men jag har bara velat stänga av och spendera ALL min tid med min dotter. Och då menar jag bokstavligen all min tid. Det har skett så mycket grejer och det har varit så roligt.

Vi började tex med matburkar och gröt i småportioner med lillan för ca 2 veckor sedan och jag måste säga att det känns så bra när hon äter och att kurvan växer som den skall :). Sedan fyllde jag år den 15e januari. Det firades med tårta med familjen. Fick jättefina blommor från maken och en underbar present:

Vi bokade en resa på min födelsesdag, jippi! Så snart bär det sig av till varmare fronter :)

Nu till det inlägget egentligen handlar om. Min förlossningshistoria, som säkert många av er väntat på att få läsa :)

Allt började på morgonen fredagen den 31a augusti då slemproppen släpptes och jag redan samma dag började känna annorlunda värkar. De kunde komma typ varannan timme eller var tredje timme.

Lördagen den 1 september kändes värkarna allt tätare och jag började få mer ont. Det var inte alls som sammandragningar eller så, det kändes mer och jag visste att det kunde ske närsom. Men det var inte så att jag kände att jag behövde åka in, utan jag kunde härda ut utan några problem. Jag fortsatte med vanliga sysselsättningar som att städa, laga mat, plocka undan fast med lite värkar då. Men det var lite jobbigt att sova måste jag medge.
Som tur hade jag en massageroller, åhhh vad underbar den var. Maken masserade svanskotan (där jag hade mest ont) hela tiden och det hjälpte till att släppa. Efter duschen och massagen somnade jag. Jag vart helt slut och värkarna kom allt oftare och smärtan kändes ordentligt vid svanskotan, men enligt tabellen var de inte för täta. Jag förberedde maken och sa att de kunde ske nu närsomhelst.

Usch vilken natt. Jag hade så ont, kallsvettades, duschade typ 30 gånger. Jag hade tappat räkningen. Jag tog tid och värkarna kom oftare. Jag bestämde mig för att ringa till förlossningen, men då fick jag värka typ var 8e minut. Det var inte tillräckligt för att komma in sade barnmorskan. " Ta två alvedon och vila och ta varmt bad så hjälper det lite grand", sade barnmorskan. Ok tänkte jag. Enligt andra så vill de typ att man ska skrika när man ringer så att de typ fattar att det är på gång, men jag kunde härde ut och kände inte för att åka in och sedan bli hemskickad igen. Gick några timmar till, ringde igen och fick samma svar; att ta det lugnt och återkomma när värkarna blivit tätare. Jag hade ringt första gången kl 02, sedan kl 04. Sedan efter det lyckades jag få lite sömn. Men kl blev typ 09.30 och där kunde jag inte hålla mig mer.

Jag ringde igen och sa att jag kommer nu med än gång!! Barnmorskan hörde och förstod nog att det är dags. När vi väl kommer in till förlossningen och när jag väl blir undersökt, så visar det sig att jag var öppen 5 cm.

" Bra jobbat", sade barnmorskan. Jag hade tydligen gjort halva jobbet hemma. Jippie tänkte jag?! Vi blev inskriva och fick ett rum där jag skulle föda. Fräscht och nyrenoverat rum, why not! :)

Maken gick ner till pressbyrån och köpte en massa godis och tidningar till mig, men det var lite svårt att sitta och läsa. Jag kände mer för att röra på mig, då kändes inte värkarna lika mycket. Vi gick lite fram- och tillbaka i korridoren. Vattnet hade inte gått så de fick se till att de gjorde de och de hade kopplat in dropp så att det skulle sättas igång lite snabbare.

Barnmorskan kom in till rummet och introducerade olika förlossningsställningar samt lustgasen, det bästa!!!!

Efter det var det dags för lunch. "Detta blir din sista måltid" sa hon. Hjälp tänkte jag!

Timmarna gick och vi gjorde inget mer än att sitta och prata.

När barnmorskan kom in efter några timmar ökade de dosen dropp och aj vad värkarna började kännas.
Jag började med lustgasen och måste säga att jag inte hade klarat av det utan. På förlossningbrevet skrev jag att jag ville ha ryggbedövning, men att de gärna skulle säga att när sista chansen för de var.
Narkosläkaren kom in och jag var heeeeelt borta av lustgasen. Men med all mog tackade jag nej till ryggbedövningen för att jag hade en instinkt att jag skulle klara mig toppen utan det!

Narkosläkaren sa att jag kunde säga till om jag ångrade mig och ändå ville ha. Men nej, jag var övertygad och ville inte ha det!

Värkarna var så intensiva att jag vid ett tillfälle trodde typ att min svanskota skulle gå i bitar, maken fick massera mig och jag skrek att han får massera mig hårdare. Stackars vad han fick vara med om!! <3 Jag hade en värmekudde som hjälpte till i början, men sedan när värkarna blev starkare så var det inte så mycket till nytta.

Jag fortsatte med lustgasen väldigt intensivt. Som tur mådde jag inte illa av den vilket andra brukar göra. Maken och jag turades om haha!

Kl blev 21.00 och då kom bm och såg att jag ville börja krysta, men det var inte riktigt dags ännu. Hon sa att hon kommer om en halvtimme igen. När hon väl kom så sa hon hur allt skall gå till och att jag ska lyssna på hennes instruktioner. Klockan blev 21.30 och då började vi med allt. Jag följde hennes instruktioner när hon sa krysta nu, andas osv.

Själva krystandet var inte alls jobbigt. Det var den lättaste biten. Allt annat innan var de jobbiga. Så om man klara av allt innan så är krystandet nada. Så känner jag i alla fall.

Efter ca 4-5 krystningar tittade vår lilla prinsessa ut. Klockan blev då 21.55.

Angelina Maria vägde då 3615 g och var 50 cm lång.

Här var jag i vecka 39+4 och det var sista magbilden som togs :). Jag njöt verkligen av att vara gravid. Måste vara en av de absolut bästa tiderna i mitt liv <3<3. Miss my pregnantbelly :)..

Bilden togs när vi blev inskrivna inne på bb..<3<3. Detta är en bild som jag skulle vilja förstora..

Här är mitt liv, mitt hjärta, mitt allt, min lilla flicka, min bästa vän, mitt kött, mitt blod. Jag blir så varm varje gång jag kollar på denna bild. Ord kan verkligen inte beskriva lyckan man känner..Här är mitt hjärta ca 3 h gammal <3<3<3<3
Hayati mama!!!! <3<3<3

Om ni har frågor eller undrar över något jag kanske missat få med här, så får ni gärna fråga på!